torsdag 14 februari 2013

Att sträcka ut en hand



Nu sträcker vi ut handen och ber om hjälp, för att vi ska kunna åka på konferensen i USA. För att Hugo ska få träffa barn med samma trasiga DNA som hans, för att han innan han är helt blind ska få möta de som han kan se sig själv i. Det är inte lätt att be om hjälp, men det är en ren synd att låta bli när det handlar om resa vi gör en gång i livet, vi kan bara hoppas att Hugo är frisk nog att åka fler gånger men vi kan verkligen inte ta det för givet. Omgiven av hjälpare är vi dagligen. Assistenter, pedagoger, sköterskor, läkare, handläggare, listan kan göras lång. Utan dem vore vi inte människor, utan varandra vore vi inte människor. Att vara hjälpare är det finaste man kan vara i min värld, att visa mänsklig värme är det vackraste som finns. Idag kan jag stilla konstatera, med tårar av tacksamhet, att vår familjs och våra vänners värme tagit oss en liten bit närmare vår strävan: att låta Hugo vara en bland många. Om så bara under några dagar så kommer det att påverka hela hans tillvaro, det är jag säker på. TACK, alla ni som hjälper oss att göra detta möjligt. Ni är vackrast i världen.

/Malin

4 kommentarer:

Tyra sa...

Nu har jag gillat sidan för att hjälpa Hugo att komma till USA. Det borde alla göra! Jag tycker det är jätteviktigt att hjälpa andra med sånt. Jag har en CP-skada och vet att det är viktigt att träffa andra med samma eller liknande diagnos!

Kolla gärna min blogg: www.tyrfina.blogg.se

Malin sa...

Hej! Tack för dina fina ord, ja då vet du verkligen hur viktigt det är att vi kan åka. Jag läste lite i en blogg, ska läsa mer! Ta hand om er! Så bra att ni skriver så vi andra kan få lära oss! Kram Malin

Tyra sa...

Hej igen! Vill du att jag ska skriva om att Hugo vill åka till USA och varför han vill åka så att fler kan gå in och gilla Hugos sida på Facebook?

Malin sa...

Det får du gärna göra! Tack!