tisdag 23 april 2013

Två veckor till avresa


Idogt skrapar vi ihop krona på krona, sväljer stoltheten (och dumheten) i att klara allt ensam, skriver c-uppsats, tar emot gåva efter gåva i oändlig tacksamhet utan att egentligen riktigt hänga med i allt som händer nu. Det är nu precis två veckor till avresa, en livets resa, en identitetens resa i längtan efter samhörighet. Glimtvis vet jag hur den smakar, i ord på facebook från andra föräldrar världen över, i statusuppdateringar, i gemensam oro och glädje. Varje del är värdefull. Varje utsträckt hand värmer. Stoltheten när jag ser mina barn i tidningen och hör dem berätta om resan förbyts i ångest när jag läser artikeln i Kvällsposten och orden i Kristianstadsbladet i tryck eftersom jag allra helst skulle önska att de inte var sanna, de där orden om blindhet och förkortad livslängd, diabetes och hjärtfel. Sanna är de och det är vad som tynger så men som även förbyts i evig kärlek när prinsens armar klänger runt min hals, när han för första gången tar upp teckningar ur sin skolväska för att visa mig, när han glatt utbrister "Hejdå din gamla soptipp" till avsked då vi hälsat på hos morfar. Han är ju en stjärna den pojken, i sin blotta uppenbarelse och i sin stora börda, så även om han aldrig kommer att få se stjärnhimlen så bär han den inom sig.

/Malin

onsdag 10 april 2013

Om allt livets innehåll jag aldrig trodde jag skulle möta


Det är ju så, plötsligt händer det du aldrig i din vildaste fantasi trodde skulle hända. Listan blir längre ju längre  in på livets stig du kommer. Jag trodde aldrig att jag skulle möta Alströms, vars existens jag inte kände för sex år sedan. Jag trodde aldrig att jag med exakthet skulle behöva upplysa min mellanpojk om att man inte kan lägga en mobiltelefon i snön för att se om den håller. Jag trodde aldrig att jag skulle ta telefonen och höra en kvinnas röst i andra ändan som vänligt säger; "Hej, jag ringer från Hemmets Journal och jag undrar om jag skulle kunna få göra en intervju med dig och Hugo." Så händer det plötsligt. Du kan reagera, gråta, skratta, le. Ta emot. Ta emot.

Den sextonde maj utkommer det nummer där Hugo medverkar med en liten fin glimt ur våra liv. Med text och bild kommer vi att presenteras. Jag är stolt över min Hugo som glatt deklarerade att; "Jag ska träffa Logan, han har Alströms precis som jag!"

/Malin