fredag 24 oktober 2008

Fjärde hösten



20/11 2005

Du sexmånaders ljuvliga lilla bebis med astma och dubbelhaka, runda kinder och ögonskakningar, förkylning och ljuva svårfångade leenden, långa vackra ögonfransar och varma kropp av ovilja. Och din tomma blick långt borta. Vad jag älskar dig vackraste lilla pojk.

Senare

Du ljuvliga lilla ettårspojke med astma och dubbelhakor, runda kinder och ögonskakningar, öroninflammationer och ljuva leenden, långa vackra ögonfransar och varma längtande kropp. Med symtom, blåmärken och vårdbidrag. I väntan på MR och LP. Kräkandes Theralen och målmedvetet krypande rakt utför trappan. Letandes kärlek och bollar.

Nu

Den vackraste lilla treochetthalvtåring. Här och nu.
Och jag vet ingenting. Och jag vet redan för mycket.


/Mamma

2 kommentarer:

Anonym sa...

Älskade lilla pojken,

imorgon är mormors dag. Jag ska ta så väl hand om honom, som den sällsynta ädelsten han är. Vi ska pyssla och göra julklappar.

God natt, god sömn jag önskar er...

Inre exil sa...

Tack Hugo för att du var med på festen! Du spred skratt och glädje och jag är nog rätt så imponerad av hur du kan springa i så hög fart hela vägen från köket till brasrummet, med ett slags sjungande glädjesång i munnen hela tiden. Och så har jag förstått att den där sortens godispåsar av papper får ditt gillande! Det kommer mer Hugo, påsarna bli likadana men de kanske innehåller saker som är lite nyttigare!
Kram, fina lillpojken, du är en stor glädje att träffa!!!