Ytterst sällan slår mig tanken. Den är meningslös och därför är jag glad att den inte söker mig ofta. Det är väl en förmåga att acceptera det svåra som gör att den hålls stången, helt utan inre kamp. Men idag, när mina båda pojkar, som har två år och inte två ljusår emellan sig, när de låg bredvig varandra på gräsmattan och lapade sol bakom sina solglasögon. Då slog mig tanken; att tänk om Hugo hade haft helt vanliga solglasögon för att det är fräckt, och inte av alla de anledningar som är. Tänk. Drömska tanke.
/Malin
2 kommentarer:
Jag önskar att de har hittat en mirakelmedicin idag och att vi imorgon vaknar upp med en lösning på den här jäkla sjukdomen!
Det gör ont i mitt mammahjärta! Kram på dig! A-K
Skicka en kommentar