Idag hade jag önskat att min mormor var kvar i livet. Jag har nyss konstaterat att hon ska vara en av de som ger namn åt de nya pågatågen. Hon var oerhört stolt över att hon var "Hanna från Arlöv", Hanna Löv, min mormor, omsjungen av Nationalteatern. Var och varannan gång man som barn kom och hälsade på fick man tålmodigt lyssna på det välspelade kassettbandet med sången hon glatt och stolt sjöng med till. Mina barn är uppväxta med lyssnandet och historien om gamlamormor Hanna, och hon var ingen skröna utan en högst levande kvinna som skulle varit ännu mera stolt idag om hon visste. Någonstans kanske hon vet, vad vet jag. Och jag blir väldigt glad för hennes skull. Kärringen från Arlöv.
/Malin (idag stolt barnbarn)
6 kommentarer:
Inte minns jag henne, jag minns bara att hon hade fula tallrikar och att hon fuskade i spel. Kärring.
Stygg kommentar, lillebror.
Häftigt!
Hej Malin! Läste nyss om Hannes f-ord och skrattade gott. I sådana stunder kan de minsann! Bra Hannes, du är go du. Vad du skriver bra Malin. Den lille rare Hugo har verkligen vunnit allas hjärtan för han är ju bara så charmig. Kramar från Haggan
Monica; Eller hur! Mormor skulle varit jättestolt!
Haggan; Du är väl vår allra käraste Hagga! Kram till dig!
Hej...
skrev i går på min blogg om vad den sången betytt för min "Hanna från Arlöv" ... och av en slump googlade jag i dag och såg att någon mer skrivit om denna... och upptäckten här att hon var din mormor, kul...
Saga
http//ingensaga.blogspot.com
Skicka en kommentar