onsdag 24 juni 2009

Idag har havet skänkt stilla ro

Idag kryper det i skinnet, av oro inför en den morgondag som kommer. Imorgon kommer besök på ögonklinik att ge besked om det är som vi befarar och som vi upplevt. Att det går fort utför med synen. Jag kommer att hoppas och tro att jag har fel, ända tills jag blir bevisad motsatsen. Fast jag vet att blindheten är oundviklig kan jag ändå bli illamående av sorg över att jag aldrig ska kunna se min älskade prins i ögonen, någonsin. Tänk att det ska vara så svårt att ta in en sanning kastad i ansiktet.



Idag har jag stirrat på den horisont som Hugo aldrig ska få se, jag har stirrat efter ett svar på min själs frågor.

/Malin

5 kommentarer:

Honungspojkens mamma sa...

Denna väntan på svåra besked... Tänker på dig och Hugo nu och imorgon.

Kram

Carina o Rasmus sa...

Jag tänker på er och håller tummarna för att det inte är så illa som ni befarar. Lille söte Hugokillen som visade mig alla sina bilar som kunde parkera i garaget!! Varma kramar till er. Carina

Monica sa...

Tror du inte Hugo har sitt eget sätt att se horisonten, ett sätt som DU aldrig kommer att uppleva själv? En tanke bara...

Thomas Nydahl sa...

Malin
tack för ljuvliga timmar i havsbandet idag. Mina tankar är med er under torsdagen.

Samtal från min trädgård sa...

Hoppas att det har gått vägen i dag, vilket svar som än kom.

Kände igen mig i din beskrivning med pojkarna på gräsmattan med solbrillorna. Så var det när min pojke var liten, han hade alltid sina mörka glasögon, och jag var så ledsen över det, att han inte var som andra. Ända tills den dag då en knutte gick förbi på stan och sa "tuffa brillor!" Då tänkte jag att allt sitter i betraktarens öga, så som jag tänker är inte säkert att andra tänker. Men det är så svårt emellanåt.
Kram ifrån trädgården.