Idag har Hugo, maken och jag haft sovmorgon, ända till kvart över nio. Ebba och Hannes gick upp själva, jag vet inte hur tidigt. Snällt va, att föräldrarna fick sova, men det fanns inte mycket kvar i godispåsen vi glömt framme igår kväll. Nåja, ett pris vi gärna betalar för att få sova. Hela morgonen (förmiddagen) har varit tokgnällig, man blir tydligen inte så mätt av cocosprickar.
Slutligen tröttnade jag och tog Hannes i knät och talade lugnt och tydligt (argt och sammanbitet) om att han skulle lugna sig, klä sig (efter 1/2 timmes tjat) och att han sedan kunde fråga Ebba snällt om hon ville gå ut. Hannes satt lugn och mottaglig (sur och blundande) stilla och lyssnade (ignorerande). När min predikan var klar gled Hannes ner på golvet, gick ut i köket medan han ilsket muttrade; "Alltså gud vad du är töntig ibland mamma" Hallå, var är min ljuvliga femåring, kunde det inte finnas lagar mot att man inte får bli sex år förrän man fyllt sex!
Tur för mig att jag har en liten Hugo som gärna lägger armarna runt min hals och bara älskar den här töntiga mamman för den hon är!
Ha en bra alla hjärtans dag, var rädda om varandra!
/Malin
4 kommentarer:
Precis så töntig som jag ansåg dej när jag var fem, Hannes och jag är överens om mycket här i livet...
Men Hannes då...
Hahaha vad roligt du skriver Malin
Tack för lite skratt i vintermörkret. Vi ses imorgon
kram
Ja´a Du Malin...det där med åldrarna på barnen, va kan jag säga?...mer än att var tid har sina "gömmor"! ;o)
Nu blir snart min lillknodd TONÅRING och dottern har varit det halva tiden nu. Förstår absolut INGENTNIG! HUR har detta gått till?!
Men som TUR är så har jag ännu så länge lätta tonåringar att göra med! :o)
Då dottern var i 6-årsåldern, då var vi ovänner varannan dag!...TUR att det inte var varje så man fick lite andrum....hade det varit varje, så hade väl någon av oss kastat ut den andre kanske! ;o)
Men han lär sig "bara" att vara Hannes liksom. :o)
Kram på Dig!
Tobbe; Och? Fatta? Palla? Typ!
Linda; Han är en goding den lille prinsen och det är nog tur att han inte frågar sin mamma om han får bli stor, för jag hade sagt nej! Kram!
Nastasia; Från en trögis till en annan ;). Det är inte lätt när det är svårt, brukar min man säga! De små liven är ju för söta. Jag är rätt tacksam att min mor och far fick så många barn, jag minns nämligen mina småsyskons tonårsperioder och mina barn börjar låta som små ekon av det! Man får skratta åt eländet när det blir för bra! Kram!
Skicka en kommentar