Snö

Först; Tack för fina kommentarer, vad de gör mig gott!

Nu; Jag är så tacksam och glad att jag bor i ett land med en fantastiskt sjukvård och habilitering. Denna tacksamhet infinner sig ofta. I fredags på barnakuten när Hugo blev inkallad för att lämna urinprov. Eller idag när lantbrevbäraren var här och lämnade två bord till Hugo. Bord som gör att han kan se boken eller måla en teckning utan att få ont i nacken. Han fick låna ett till dagis och ett för att ha här hemma. Jag har tidigare försökt ha receptställ till honom när han läser, men då har han mest varit intresserad av konstruktionen.

Under eftermiddagen har han använt det lite när han tittat i böcker. Det var när vi hade hembesök av Annika från syncentralen i Lund, som hon lovade att skicka borden till Hugo. Hon har skrivit intyg för att vi ska kunna ansöka om bostadsanpassning. Annika är en varm och fin människa som, förutom sitt arbete som synpedagog, skulpterar fantastikt. Hon inspirerar mig att börja med leran igen, titta själv på hennes verk.

Idag har Hugo varit på dagis och åkte imorse med Marie, hans assistent, till simning i Furuboda. Han åker taxi med sjukresor dit och fick i morse åka med en liten liten taxibil som han själv uttryckte det. Det var en vanlig bil idag och inte en stor taxibuss, som Hugo älskar. Hannes har haft en hemmadag och Ebba varit i skolan första dagen efter höstlovet. Bra med lite vardag för henne tror jag. Älskade O. har varit på jobbet och jag har varit hemma, med diverse mysigt sällskap som hindrat mig från att säcka ihop. Den stora tröttheten ligger tung över oss, både mig och O. Jag hoppas på snö snart, bara vinterdäcken hoppar på plats först. Snö genom förnstret är så bedövande vackert och det behöver jag nu. Nu. Nu. Nähä, ingen snö för det.

Kram på er!

/Malin