Mitt hem är min borg. Och min borg är min gård och här trivs jag utmärkt! För första gången i livet har jag hittat en plats jag aldrig vill lämna. Jag har hittat hem.
Igår satt Hugo och Olle och jag och tittade på stora förstoringar av bilder, på datorn. Hugo känner igen sig själv med sina mörka glasögon och älskar bilder. Det är kul med digitalkamera som kan ta sex bilder i följd.
Mitt bland alla barnbilder fanns sommar-bilder av min plats på jorden. Här är så vackert att svärtan inombords bleknar. Var dag blir en dag av tacksamhet. Djuren på gården får mina fötter att stå lite stadigare, som en jordnära kontrast till alla okontrollerade tankar. Vi har bara bott här sedan i våras men min själ hör hemma här. Jag har en historia i trakten men har inte känt mig hemma förut. På söndag får vi se hur stadigt mina fötter står när det är dags för vår första tuppslakt. Jag försöker att både bli trött på allt galande och samtidigt vara tacksam för våra måltider som kommer. På söndag får vi se vem som dimper i backen först! 
/Malin
2 kommentarer:
Malin, fina kusin. Det kanns fint att lasa vad du skriver, fint att veta vad som hander i ert liv trots att jag ar sa langt borta. Jag saknar dig, Olle och barnen. Pa ett satt onskar jag att jag var hemma igen, men anda inte. Sa val kanner jag igen vad du skriver om att hitta hem - det ar vad jag har gjort har ocksa. Om du vill, orkar, har tid sa far du garna maila mig (sofie.bood(at)gmail.com). Annars ar jag glad bara att lasa har. Halsa till finaste barnen fran mig, saknar deras sma vackra ansikten och bus! Puss & kram,
Sofie
Klart jag skriver till dig! Vad kula tt höra att du har det bra! Kram Sofiprop!
Skicka en kommentar