fredag 2 oktober 2009

Till Hugo

som liv är
också slut
som liv är
ändligt

oändligt
befria din själ
käraste barn

jag kommer
att längta
den så

smek den
som en viskning
om natten

ge den till
mitt hjärtas
slag i kraft

vagga mig
med kärleken
du ger

och så
småningom

gav

käraste barn
mitt hjärta
min smärta

min storslagna
gåva
i alltet


/Mamma

1 kommentar:

Jenny sa...

Du kan då sätta ord på känslor,Malin! Jag tycker du är fantastisk som gör det, hur tungt det än kan kännas många gånger. Livet är inte alltid en dans på rosor, men man kan dansa på grus också!