onsdag 14 oktober 2009

Kärleken och Alström

Att Hugo ger mig saker är inget nytt. Storheten i det han ger slår mig gång på gång. Den resa våra liv kommit att innebära är större än något jag vågat drömma om. Hör och kanske häpna, men det är just så det är. För mig. Vi har träffat delar av Expertteamet igen, och är oändligt tacksamma över att de finns. Vi har i sammanlagt sju timmar haft möten och träffar som handlat om Hugo förut, Hugo idag och Hugo framöver. Omtumlande dagar, idag med lättnad i bröstet. För hur jävligt saker än kan vara, något mildare ord än jävligt finns inte på plats här, är det ändå skönt när saker uttalas. Ord, symtom och scenario som blir bekräftelse på våra rädslor, vårt hopp och vår förtvivlan.

Och se, då står Hugo där; Skrattande, busande, glad att leva. Glad att leva, det är han. Nu är det dags för mig att våga hoppas på mer framtid för min gosse. I sommar hoppas vi ha möjlighet att åka till USA på Alströmskonferens, hela brokiga skaran, för att få ännu mer av det som vi fått nu; Att vi är det vanliga, att Alströmbarn är en del av våra liv.

I dessa omvälvande dagar har min tacksamhet över alla de som finns närmst bleknat i uttryck. Men alla ni, ni vet vem ni är, ni som genom att finnas nära oss ger Hugo den största gåvan; Möjlighet till ett värdigt liv. Tack!

Idag har Hugo fått vaccin mot Influensan. Han följde villigt med till sjukhuset om han, som han sa, fick "choklad och godis samtidigt, okej?" Okej, sa jag, en chokladbit är det värt att orka åka till sjukhuset med glädje i magen.

/Malin

4 kommentarer:

cpmamman sa...

Åh vännen. Kan inte föreställa mig vilka känsloladdningar som gått genom kroppen dessa dagar.

Jag hoppas att ni kommer iväg till USA.

Ditte sa...

jag blev så lycklig av att höra honom prata idag, speciellt när han kom på att han skulle ha godis och choklad, samtidigt!

kram, och tack för idag

Karin - Mina Rum sa...

Tyckte att det var spännande att träffa några av dessa experter. Även om de har tuffa saker att säga så tyckte jag att de verkade så duktiga på att ingjuta hopp. Skönt också att Hugo har hittat sin egen strategi för att göra läkarbesöken lite mer uthärdliga. Vem skulle inte vilja ha choklad och godis samtidigt?!

Christina i Torslanda sa...

Ge pojken choklad och godis! Det är ju för övrigt imponerande att han redan i så unga år har insett att det faktiskt är två olika saker. Godis är sådant man får när det är lördag, kalas eller Lisebergsbesök. Choklad å andra sidan används vid svåra lägen, när livet är mörkt eller motvalls. Godispåsen är priset i slutet av maratonloppet, chokladpralinerna är bränslet som tar dig dit! :-) Sötsaksfilosofi.
Det låter väl fantastiskt om ni kan få möjlighet att åka till USA. Jag kan tänka mig att man verkligen längtar efter att få vara "normen" istället för undantaget ibland.
Kram från Christina