söndag 27 september 2009

Att skratta sig genom sorg

Jag har haft en spännande helg i Hufvudstaden. Hos gamla vänner och nyfunna har mycket av livets goda och svåra dryftats. Hos Honungspojken och hans mamma har jag funnit ny vänskap. Vi skrattade mycket, talade om mycket och vi talade om sorgen. Omtumlad lämnade jag med många tankar i huvudet. Om och om frågar jag mig själv; Hur i hela friden sörjer jag ett barn om lever. Ett barn som andas, skrattar, gråter. Ett barn som finns. Ett barn som lever, även om det lever påtagligt mycket i livets kvällssol. Mer är du och jag.

Sorgen måste få sin plats.

Idag kom jag hem. Sällan har barnens armar varit så mjuka som idag. Så rik jag är, så lyckligt lottad. Trots sorg. Tack vare sorg. Och tack vare kärlek.

/Malin

8 kommentarer:

tobiasln sa...

Fint att du inser det sistnämnda själv, och bra att du haft en fin helg. kram

Madlar sa...

Glädje har sin tid, sorgen har sin, gäller bara att det förstnämnda alltid får ta störst plats!

emma sa...

vill önska er alla lycka här i framtiden!

Thomas Nydahl sa...

Välkommen hem kära Malin.
Var inne på Honungspojkens blogg för tredje gången idag och blev alldeles stum och gripen. Tack vare deras och er, vår, Hugo, får man kunskaper om livet man inte hade förut, kunskaper som kanske kan fördjupa ens bild på världen och människorna.
Hoppas din trötthet snart ger med sig och att det du fått i Stockholm ska berika dig.
kram från pappa

Karin - Mina Rum sa...

Roligt att du haft en bra helg i Sthlm. Verkade som om "de dina" också hade haft det bra på sitt äventyr. Kram

Anonym sa...

Första gången jag tittar in på din blogg. Verkligen en intensiv blogg, jag vill bara läsa och läsa..
Kram!

Anonym sa...

Hur sörjer man ett barn som lever... en mening som gick rätt in i mitt hjärta, då jag kämpar med den tanken likväl. Sköt om er och tack för den fina bloggen.

Vilmer och hans familj sa...

Hur sörjer man ett barn som lever.. En fråga så svår så svår.. Det är så oerhört komplicerat, och svårt att sätta ord på, fast du lyckas på ett fantastiskt sätt.

Malin här också
http://litenkompis.blogspot.com/