Imorgon blir efterlängtad träff med Expertteam verklighet igen. Som vi bävar och längtar. Det fanns två dagar i Hugos liv då vi trodde att han var en frisk alldeles normal liten gosse. Två dagar gammal, jag minns hur han sov på min arm där på BB.
/Malin
9 kommentarer:
Så rofylld han ser ut. Funderar också mycket över det där med liv och död. Var går gränsen för hur mycket man kan ängsla sig över att det snart är slut och hur obekymrad man kan tillåta sig att vara. Att ta vara på det man har i stunden är det enda man kan göra. Men om det också är tungt och svårt, ja då är det som det är....
Jag beundrar din styrka och ditt mod. Han kunde inte fått en bättre mamma. Han valde dig säkert väldigt noga. Kram Anna
Lilla fina Hugobebisen... Vad underbart söt han är!
KRAM
En väldigt vacker bebis är han!Tittar också i bland på bilder från före. På dottern visste vi ju inget, men jag har helt andra känslor för sonens bilder eftersom jag tidigt misstänkte att det var samma som hos dottern.
Och visst är det underligt hur man klarar av olika saker, sådant som man aldrig trodde, men på något underfundigt vis går det ändå.
Kram!
Det är väl så man gör för att orka. Man stänger ute den grymma sanningen, och för att kunna fokusera på det undebara barnet bakom sjukdomen.
Hoppas att expertteamet tar sig tid med era frågor och funderingar.
Kram
Kram till er och fina Hugopojken!
det förundrar mig hur ofta man kan chockeras av detta besked, det som vi så länge vetat. jag föll lite igår, men det är okej, för det mnesta med hugo är ändå fantastiskt. det att han finns är fantastiskt. liksom det att ebba och hannes finns, och att ni gör det.
älskar er allihop!
puss
Kära Malin och alla ni andra! Tack för all information jag fått från mötena igår och idag. Förstår att det är som en gigantisk hög att klättra över, ett rent fysiskt arbete. Och så tänker jag att allt som redan hänt i Hugos liv varit en kamp för er, inte minst tiden före diagnosen, att rent konkret bli tagen på allvar. Med alla fakta på bordet blir sanningen grym och svår att ta till sig, samtidigt som den ger grunden för allt det andra. Vi tänker på Hugo dagligen, hans stora livslust som finns där parallellt med det största hotet av alla. Och när vi tänker på Hugo finns alla ni andra också med. Ge grabben en stor, varm kram och säg att morfar har en ny brandbil här till honom!
Kramar till er alla från oss två.
Han är världens finaste, ser så trygg o rofylld ut, kramar från snöblandat regn-Göteborg!!
Hugo med familj!
Jag vill bara säga att jag är så extremt stolt och tacksam för att just jag har fått bli en liten del av er underbara familj!!! Ni är en familj som sprider mycket värme omkring er och som man bara älskar att vara hos.
Kramar Petra
Skicka en kommentar