Vad svårt det är att göra sitt barn illa, även när jag vet att det är nödvändigt. Vad svårt det är att förtvivlat försöka stilla hunger med ord. Att prata bort en längtan efter mat. Att ivrigt fånga uppmärksamheten åt något annat håll. Hos Hugo är hungern hans fiende, en fiende som vissa dagar slåss intensivt mot mitt förstånd. Mot min vetskap att hans diet är nödvändig. Mot min ork att säga nej. Mot min längtan att lindra Hugos smärta.
Grym är den, denna förbannade sjukdom. Idag förbannar jag den i mitt innersta. Den går sin egen fasansfulla väg i Hugos kropp och jag skulle vilja dra den i lera och begrava den djupt i kall jord.
Jag skulle så gärna vilja befria honom.
/Malin
10 kommentarer:
En stor varm kram till dig Malin!
Ibland tror jag att barnets smärta o frustration upplevs 100 gånger värre i en mammas hjärta. Vi ska lindra, beskydda o vårda men tvingas att göra våra barn "illa" med vetskapen att det är det bästa för dem. Motsägelsefullt o outhärdligt....
Du är en jättebra mamma, älskade syster! Puss
Så är det! At befria är också en av mina tankar, när det blir för jäkligt, när det finns saker som måste göras. Att befria blir i bland att ta över det hela på min kropp, en lindring i alla fall för en stund.
Visst är det tungt i en mammas hjärta... men att göra det bästa för barnet är ju ändå bäst fast det tynger och tar emot, du vet ju att det är för hans skull för att han i längden ska må bra, förstår att det känns tungt men du har styrkan.
Massor av solskenskramar!
Önskar dig en härlig dag.
Jag beundrar ditt och Olles fantastiska föräldraskap, bara så du vet!!! Många kramar från mig och Rasmus.
Min lilla flicka,
det är ingen lätt resa det här livet bjuder på... Jag finns där för er, även om jag jobbar mer än jag borde... Det finns ju så många, vars liv är tungt... Men en lite samtalsstund om kvällen kanske kan hjälpa lite?
Önskar dig / er allt gott i världen.
Och imorgon kommer jag och grattar storebrorsan på hans sexårsdag, med en ganska så häftig present! Ni fick mest pedagogiska leksaker, nu har jag tänkt om...
Kram / mamman till mamman
Du Malin, jag kan komma och hjälpa Dig att gräva hålet jäkligt DJUPT!...så kanske den inte kommer upp till ytan igen!
Så stor kram till Dig att armarna inte räcker längre!
Det är flera här, som jag tror känner dig väl, som skriver att du är en fantastisk mamma.
Jag känner dig inte, men jag får verkligen, verkligen känslan av att du verkligen, verkligen är just det - en FANTASTISK MAMMA.
Det är stort att få ta del av dina ord och din livsresa.
Alla ni; Ni hjälper mig att gräva det där hålet för att se livet i stället för sjukdomen. Att se Hugo i stället för Alström. Att sätta ord på känslorna för att finna befrielse. Tusen tack för det. Varma varma hälsningar till er alla!
Malin
Skicka en kommentar