Ett år har gått nu, ett år i Alströmland. Ett år i vetskap, svart på vitt-vetskap. Visste visste vi ju i hjärtat redan tidigare. Jag har läst brevet med svaret många gånger nu, frågan är hur mycket det sjunkit in. Blindhet, dövhet, smärtor och svårigheter. Frågan är om det ens spelar någon roll. Livet är ju här. Idag. Tungt som helvetets brinnande värme och ljuvligt som ett paradis på jorden.
Jag skrev när jag startade bloggen: "Vår stora utmaning ligger i att leva här och nu. Det är allt vi vet och allt vi har, och så är det ju för alla människor. Ingen vet vad som väntar i framtiden, tyngden är för mig i att se Hugo bli sämre och sämre och jag kan inget göra. Min kamp finns inte i något hopp om tillfrisknande, den måste ligga i att ge mina barn, alla tre, en bra uppväxt, och att leva ett ärligt liv. Här och Nu."
Jag håller med mig. Idag.
/Malin
5 kommentarer:
Jag tror iaf attatt det underlättar när man har den synen på livet som du har. Du vill göra det bästa du kan. Och det är härligt att föstå att du inte glömmer de friska barnen i allt det jobbiga. Jag tror det kan vara lätt att göra det. Kram på dig och var stolt över att du är en så bra mamma.
Du skriver så vackert att jag blir varm i hjärtat, av sorg och av glädje. Dina barn har en underbar mamma och ni verkar klara det så bra att leva i nuet. Det ger mig styrka att läsa din blogg.
Kram
Här och nu är det som är viktigt, inte det som ska komma eller det som varit. Men just att uppleva livet så är svårt, det finns hela tiden människor runt i kring, som vill planera framåt eller hänvisa till det som varit. Så håll fast i nuet.
Kram!
Så är det...idag, här o nu. Man måste inte göra livet mer komplicerat är så.
Det där gäller alla, men ack vad många som glömmer att komma ihåg det!
Skicka en kommentar