Det är med vemod jag sett ett nytt år komma, det är ingen riktig glädje i hjärtat. Jag har lagat god mat, skålat i champagne med de jag älskar högst, sett andras raketer i skyn, men ändå inte riktigt varit här. Nytt år har alltid inneburit att lägga svårt bakom och med hopp i blicken sikta framåt, med nya tag och ny kraft. Jag önskar att året som nu börjat vore lite mer oskrivet. Att ta nya tag är lite svårare än vanligt sedan Alströms flyttade in för att stanna.
Vi har med finaste ungarna firat jul, granen står i vardagsrummet där det om kvällarna sprakar från elden i kakelugnen och solen värmer särskilt en frusen själ. Även då sorgen väger tungt. Med den annalkande våren kommer framtid att bli nutid, lamm att födas, ägg att kläckas, livet att vara så där vackert och smärtsamt närvarande även de dagar när jag inte riktigt är här. Vi kommer även detta år att skratta och gråta, hylla och förbanna.
Och leva så mycket vi bara kan. All kärlek och god fortsättning.
/Malin
4 kommentarer:
Det du skriver gäller på något vis oss alla, bara på väldigt olika sätt beroende på våra olika förutsättningar.
Många varma 2009-kramar till dig!
Du har så rätt, visst gäller det oss alla. Detta nyåret, med nybliven diagnos på sonen, har det varit lite svårare än vanligt. Hoppas du fortsätter skriva och inspirera trots köpstoppsslut.
Många varma tillbaka.
Malin, klart jag fortsätter skriva, jag tycker det är jätteroligt! Det är lätt att förstå att du sannerligen har det onödigt tungt emellanåt och jag beundrar dig SÅ mycket för ditt sätt att hantera detta, du verkar ju mitt i det svåra ändå ta vara på guldkornen. Det är stort! Många skulle kunna lära mycket av dig, din blogg inspirerar också, på ett helt annat sätt än min. Den känns så mycket, mycket mer angelägen!
Du verkar göra ett så fantastiskt jobb med att hantera en av de svåraste av situationer. Som du skriver LEV här och nu. Ta in och vara på nuet och det är ju trots allt så att vi kan ha starka aningar om vad livet kommer att ge oss. Särskilt med en diagons-prins. Men nån stans vet man ju inte heller vad det livet kan ge en för speciella gåvor(även om man så oändligt gärna skitit i både de speciella insikterna och allt det andra, om du ursäktar mitt språkbruk). Härligt att ni hade en fin jul tillsammans, hoppas att det följande året kan bli något liknande också. Varma hälsningar, mia.
Skicka en kommentar