Läste Monicas inlägg om placeboeffekt. Jag tror mycket på tankens kraft och läser just nu Kay Pollaks "Att välja glädje". Den kräver tid och det uppmanas det också till på bokens baksida "Se boken som en arbetsbok. Bär den med dig som en följeslagare. Lev med den. Omtumlande, roande och utmanande."
Vi föds så lika och så olika, med så olika föutsättningar och utgångspunkter. Jag tror dock att vi alla kan lära oss att själva välja hur vi reagerar på vår verklighet, men att det kräver närvaro och träning. När vi hela tiden bedöms utifrån våra prestationer och Luther skrattar all svaghet i ansiktet är det svårt att inse sitt värde, och därmed sin förmåga till förändring av det man inte är tillfreds med och trygghet i det man tycker om. Det blir så lätt att leva destruktivt, med modern tids effektivitetshets, statustänkande och konsumtionsideal. Där alla hjul måste snurra fortare och fortare och där utrymmet till eftertanke krymps ihop. Långsamhetens lov talar om just detta. "Vem hinner njuta av livet?"
För egen del vet jag att mitt sjuka barn lär mig just detta; Att bromsa, vara här och nu. För detta är jag evigt tacksam, likaså för den djupare mening och dimension det ger att leva med honom. För någon annan är det något annat, varje människa kan bara finna inom sig vad hans eller hennes mening är. Men den som inte söker kan inte finna, även om den som söker kanske finner något helt annat än vad man från början förväntade.
/Malin
3 kommentarer:
Flerbilder på snön i zröd!
Jag har läst "Långsamhetens lov", hoppas fler gör det! När man läser den känner man verkligen hur tokigt vi gör många gånger och hur skönt det vore att göra annorlunda. Den inspirerar.
Ha det bra i snön!
Jag har just idag läst det Kay Pollak synnerligen lättfattligt beskrivit i boken ”att välja Glädje”.
Den passade perfekt att länka på min kommentar om vuxnas oftast helt omedvetna felfostran av barn och tonåringar.
Skicka en kommentar