Tack älskade syster och vän, fan vad jag får hemlängtan när jag ser bilderna och minns glädjen som barn i den backe jag nu ser Hannes. Vackert. tack o puss
Snö ja, det är så det ser ut....Kan du kanske posta några flingor till oss i Göteborg också. Igår snöade det faktiskt, säkert 100-150 snöflingor ;-)Vackra bilder i alla fall, kramar Caria o Rasmus
Monica; Tackar som frågar, lite visset antar jag, det finns just nu ingen glädje att välja. Men den kommer tillbaka. Kram tillbaka. Det där med var bilarna står efter att man varit inne och handlat, liten som hon är himlar Ebba redan med ögonen åt mig när jag metodiskt söker av parkeringen.
Snön var på kortvisit bara, nu är det bar backe igen.
Ja, det är svårt att hitta både julstämning och glädje...när det är grått, vått och tråkigt ute. Hoppas att glädjen hittar dig igen. Snart. Kram från Åsa
Visst är den härlig men ofta så kortvarig här i Skåne.Tyvärr. Jag tittar in här ikväll igen Malin och eftersom jag , om jag får tänkte fortsätta med det, tänkte att jag liksom Christina skulle presentera mig lite. Jag heter Mia, bor tillsamans med min man och två barn i Malmö nära Möllevången. Mina små är 3,5 år, tvillingar i sin allra trotsigaste fas Mattis och Malva heter de. Jag är förskollärare och jobbar som lärare i en gymnasiesärskola med multihandikappade elever på låg utvecklingsnivå. Lite kort om mig bara. Tack för vackra foton. Varma hälsningar genom natten, mia.
Tack Mia, vad roligt att läsa. För barn som mitt ena är såna som du ovärderliga och det arbete du gör likaså. Tack för presentationen, ska förska uppdatera bloggen snart. Hälsa Malmö, min födelsestad! Kramar Malin
Hälsningen till Malmö är framförd :). Ja, mitt jobb är viktigt och det känns fantastiskt att varje dag gå till ett jobb där det känns att det jag gör verkligen spelar nån roll för en annan människa. Samtidigt som JAG får så otroligt mycket tillbaka, och får skratta högt flera gånger om dagen. På mitt jobb. Det är det verkligen inte alla som har förmånen att göra. En hjärtligt stämning, ibland lite galghumor som det kan bli av alla tokigheter som är vardag och fullkomligt normalt för oss som jobbar där. Detta skrivet med stor ödmjukhet inför det faktum att jag har gjort ett mycket aktivt val in i denna speciella värld. Som jag dessutom lämnar efter mig när jag går hem för dagen, utan alla de känslomässiga bitarna som ett föräldraskap innebär. Vad jag nog försöker säga är att det finns en stor glädje i att få upptäcka världen tillsammans med ett barn med funktionshinder. Att ta vara på dagen och leva här och nu är någonting verkar vara väldigt bra på. Som exempel. De insikterna kan man vara tacksam för, även om man får förbanna syndromet och det den gör med någon man älskar. Stor respekt för ert sätt att hantera den situation som omger er och Hugo. Varma hälsningar genom kvällen, mia.
11 kommentarer:
Tack älskade syster och vän, fan vad jag får hemlängtan när jag ser bilderna och minns glädjen som barn i den backe jag nu ser Hannes. Vackert. tack o puss
Åh, så fint, jag får banne mig också hemlängtan!
Snö ja, det är så det ser ut....Kan du kanske posta några flingor till oss i Göteborg också. Igår snöade det faktiskt, säkert 100-150 snöflingor ;-)Vackra bilder i alla fall, kramar Caria o Rasmus
Härliga barn i julkortsfina foto. Kram på dig! Åsa
Hej Malin, hur har du det? I snön? Många varma kramar till dej!
Monica; Tackar som frågar, lite visset antar jag, det finns just nu ingen glädje att välja. Men den kommer tillbaka. Kram tillbaka. Det där med var bilarna står efter att man varit inne och handlat, liten som hon är himlar Ebba redan med ögonen åt mig när jag metodiskt söker av parkeringen.
Snön var på kortvisit bara, nu är det bar backe igen.
Kram till er alla!
Ja, det är svårt att hitta både julstämning och glädje...när det är grått, vått och tråkigt ute.
Hoppas att glädjen hittar dig igen. Snart. Kram från Åsa
Visst är den härlig men ofta så kortvarig här i Skåne.Tyvärr.
Jag tittar in här ikväll igen Malin och eftersom jag , om jag får tänkte fortsätta med det, tänkte att jag liksom Christina skulle presentera mig lite. Jag heter Mia, bor tillsamans med min man och två barn i Malmö nära Möllevången. Mina små är 3,5 år, tvillingar i sin allra trotsigaste fas Mattis och Malva heter de. Jag är förskollärare och jobbar som lärare i en gymnasiesärskola med multihandikappade elever på låg utvecklingsnivå. Lite kort om mig bara. Tack för vackra foton. Varma hälsningar genom natten, mia.
Tack Mia, vad roligt att läsa. För barn som mitt ena är såna som du ovärderliga och det arbete du gör likaså. Tack för presentationen, ska förska uppdatera bloggen snart. Hälsa Malmö, min födelsestad! Kramar Malin
Malin, hoppas du har det hyfsat ok. Tack för kommentaren i AT, det var oväntat!
Hälsningen till Malmö är framförd :). Ja, mitt jobb är viktigt och det känns fantastiskt att varje dag gå till ett jobb där det känns att det jag gör verkligen spelar nån roll för en annan människa. Samtidigt som JAG får så otroligt mycket tillbaka, och får skratta högt flera gånger om dagen. På mitt jobb. Det är det verkligen inte alla som har förmånen att göra. En hjärtligt stämning, ibland lite galghumor som det kan bli av alla tokigheter som är vardag och fullkomligt normalt för oss som jobbar där.
Detta skrivet med stor ödmjukhet inför det faktum att jag har gjort ett mycket aktivt val in i denna speciella värld. Som jag dessutom lämnar efter mig när jag går hem för dagen, utan alla de känslomässiga bitarna som ett föräldraskap innebär. Vad jag nog försöker säga är att det finns en stor glädje i att få upptäcka världen tillsammans med ett barn med funktionshinder. Att ta vara på dagen och leva här och nu är någonting verkar vara väldigt bra på. Som exempel. De insikterna kan man vara tacksam för, även om man får förbanna syndromet och det den gör med någon man älskar. Stor respekt för ert sätt att hantera den situation som omger er och Hugo. Varma hälsningar genom kvällen, mia.
Skicka en kommentar