Vilse i Alströmland ramlar jag av den knöliga stigen som så många gånger förr, reser mig igen och ser världen och livet i ögonen. För den är full av gropar den här resan. Oändligt svår och smärtsamt vacker.
Och precis när man tappar fotfästet öppnar sig ett hav av möjligheter. För den som vill och vågar. Nu vill jag simma där länge, länge.
/Malin
1 kommentar:
Och så där är det ju för oss alla, stigen, groparna och havet är bara så olika stora och ser så väldigt olika ut!
Skicka en kommentar