Att leva med Hugo är som att leva i en lång utdragen kris. Med en början men utan slut. Inte på ett uppgivet sätt, men ett verkligt. Att leva med Hugo är att ha livets stora existensiella frågor inneboende. Varje dag möts livets ytterligheter under ett och samma tak. Inte i stora dramer, men mer eller mindre närvarande. Ena dagen stillatigande som en grå dimma vid frukostbordet, nästa dag leende i tacksam spegling för att den tredje uppstå likt gastkramande nattlig ångest. Visst, det finns en vardag, var dag. Det finns tröst, det finns glädje, oro, framtid, minnen. Precis som för alla andra och vem som helst. Precis så och ändå inte.
Det är inte lätt att vara människa. Det bästa man kan göra är att se sina svårigheter, sina tillkortakommanden, sin verklighet och sina drömmar i ögonen. För att ge sig själv chansen att verkligen leva. Att verkligen leva är inte att få det man vill ha utan att möta det man får. Att se det och sig själv i ögonen genom att vara en sann och ärlig människa. Att tro på människorna och kärleken.
Och att ta till poesi och musik när tron sviktar och orken att leva tryter. Så igen; Känn! Kämpa! Lev! I kärlekens namn. Amen.
/Malin
7 kommentarer:
Ja hur får man balans i livet då?
Du skriver så innerligt, så ärligt och så att det känns ända in i benmärgen.
Önskar jag kunde göra mer än att så här via "cyberspace" hålla om, länge....
Mina tankar är hos dig // Ulrika
Ulrika; Fast vet du, idag behövs jag inte hållas om. Idag flyger själen ganska fritt och jag vet inte ens om balans är det mest eftersträvansvärda... Just idag är det ganska OK att bara vara. Hoppas det är bra med dig och din familj! Kramar!
♥ Kram på dig Malin ♥
Dina ord är ändå hoppfulla på något sätt, mitt allt. JAg försöker göra precis det du skriver, möta det jag får och vara en sann, ärlig människa. Det är inte lätt alltid men ändå, känslan som följer när man vet att man har gjort det enda rätta får tiden att bli lite ljusare. /Ann
Nastasia; Kram tillbaka!
Ann; Vad glad jag blir att du skönjer det hoppfulla. För i det svåraste svåra finns det även där alltid något hopp, om inte nu så snart igen. Allt gott till dig!
Hej Malin,
Jag önskar dig en fin dag i solen och hoppas att strålarna letar sig ända in i hjärtat. Ibland är livet svårare än det borde, men ni står enade i er familj och det kommer att gå bra oavsett vad framtiden för med sig.
Kram Christina
Christina; Dina ord är lika helande som vanligt, kram och tack!
Skicka en kommentar