Det förra inlägget var min story, nu kommer Hugos. För det första; Tåg. Inte ett, inte två utan tre tåg. Mycket viktigt att notera. Så tre tåg blev det, och Hugo klarade det jättebra. Han fixade resandet, tågbytandet, ätandet, blöjbytandetpåvärldensminstatoalett galant. Sedan kom nästa konstighet; Hotel. "Jag vill sova hemma", sa Hugo men lät sig övertalas i takt med att trötthetens övertag stärktes. Utanför fanns stadens alla ljud av bussar som körde, gnisslande bromsar samt den överväldigande mängd traktorer det finns i Örebro centrum (om man frågar Hugo). Tutande bilar fick oss slutligen att glänta på gardinen för att se om det pågick en karneval utanför. Men nej, vi råkare bo bredvid skattemyndigheten och utanför den stod tokar med plakat där det stod; Tuta för sänkt skatt! Och folk tutade. Kanhända att det var en manifestation mot oss flitigaskattepengsanvändaremedsjuktbarn... "Bilarna tutar på mej" mös Hugo och vi skrattade slutligen hysteriskt...
Man får minnas att detta är en pojke som till vardags går på diet, men som har en mamma och en pappa som anser att livets goda även bör tillfalla Hugo. På en resa som denna med all den kraft som Hugo använder, måste det till extravaganser för att man ska stå ut. Vi åt pizza på rummet. Vi åt godis på tåget. Vi köpte mos och köttbullar och fick en orange plastgroda som kompis. Hugo trivdes kan ni tro!
Hos doktorn gick det även där jättebra. Hugo fick egna lektjejer som han instruerade flitigt. Han sprang, åkte hiss, byggde med klossar, fick mat i pesonalrummet, åkte hiss igen och så vidare... Allt medan mamman och pappan fick sitta i lugn och ro och prata och lyssna och lära (tack!). Fyra timmar senare bar det av mot hotell och hoppande i sängar (förlåt Plaza!). Vi hade det gott tillsammans! Olle, jag, Hugo och en orange plastgroda.
Trött är han nu lille prinsen, och gråter för minsta lilla. Han har ont i benet och haltar värre och värre. Idag väntar således höftröntgen och ultraljud. Varför ska man andas ut om man kan låta bli...
/Malin
10 kommentarer:
Tack Malin för din och Hugos underbara berättelse. Och så fin liten film med Olle och Hugo. Jag blir varm om hjärtat när jag ser att ni haft det bra. Har skickat ett mail till dig också. Vi får höras på telefon när du har tid. Tänker på er! Stor kram, pappa och Astrid
Vilken härlig reseberättelse! Självklart ska Hugo inte få dietkost på sin spännande utflykt.
Så härligt för Hugo med lite lyx! Tycker jag absolut att han ska ha på sin "utflykt". Han är verkligen toppengo!
Åh malin, det var skönt att höra och mysigt att få se...
Så finurlig han är (men det ser jag varje dag) när Olle slutligen säger bil och Hugo först säger NEJ fixar han det genom att säga att han är en snabb racerbil. HAHAHAHAHA så bra Hugo där fick du dom...
Kram o hoppas Ni fick sar på något idag.
sar ska vara svar
Pappa; Jag kände att Hugo och jag kunde bjuda på den lilla filmen, han är verkligen bedårande söt. Vi hörs!
Madlar; Nä, i livets goda måste ju pizza få ingå. Eller vad man nu gillar bäst, skål ;)
Skalmans mamma; Det är väldans fina gossa du har också, jag ska ta och hälsa på er ikväll tror jag! Varmaste!
Linda på lingon; Du är väl härlig du! Ja, han är finurlig den lille prinsen. Och han har fantastiskt fina dagisfröknar! Kram!
Vilken skön film :)
"är han en snabb racerbil?"
"JAA!"
Kikade in här innan jag åkte på besök hos min sjuka pappa. Det var uppmuntrande. Ger perspektiv på tillvaron. Tack för att du delar med dig av ert liv! Kram Anna
Vilken fin liten pojke. Första bilden jag ser. Blir återigen så rörd. Så innerligt rörd. Det är någonting i mitt oskyldiga lilla hjärta som värker fruktansvärt av små pojkar eller flickor som måste gå på diet. Jag kan inte ta på varför men det är likadant varje gång. Vad underbart att Hugos föräldrar låter honom skämmas bort med pizza och godis emellanåt. Precis som det borde vara. Stor kram på er och hoppas att det kommer åtminstone en liten utandning.
Moa; Visst är det!
mammagumman; Kram tillbaka. Jag skulle så gärna vilja kommentera på din blogg, kan du inte ändra inställningarna så kommentarsfältet kommer upp i en ny ruta istället. Snälla...
cpmamman; Ja, det värker ofta mycket svårt när det gäller Hugos diet. Att vägra sitt barn mat och mättnad går emot ens mest naturliga del av moderskapet. Det blir svårt fast jag vet att det är för hans eget bästa. Pizza och godis måste även en liten dietprins få smaka. Stor kram tillbaka!
Skicka en kommentar