måndag 27 april 2009

Drömmar om en värld som inte finns

Som om världen inte fanns rinner tårarna nedför trötta kinder. Som om jorden snurrat klart stannar tiden till och den hisnande avgrunden möter mig igen. Där finns livet och döden alldeles intill. Där blir blindheten och sorgen bästa vänner som hånfullt ler min kärlek i ögonen. Där blir den stora kärleken till salta döva tårar.

Jag älskar så den pojke som ska berövas mig, du älskar livet du lille prins. Och den stora hudlösa kärleken slår mig till marken och återupplivar mig igen.

Resan till expert sliter mig sönder som om det inte finns någon Alström mer än i bekräftelsen. Jag vill blunda, inte låtsas om, fly till Paris eller vartsomhelst. Samtidigt vet jag att jag på måndag kommer att sitta på tåget med allt mod i magen och med Hugo i knät. Jag kommer att ha svårt att göra resan utan tårar. Så alla ni på tåget norrut, som ser en liten mamma stilla gråtande. Vet att jag gråter av djup sorg över en fortskridande sjukdom och över lycksaligheten i att få ha min son hos mig.

/Malin

12 kommentarer:

Sara sa...

jag skickar styrketankar och styrkekramar genom cyberrymden för att du ska orka med. Gråt, det behövs och får ur dig allt det dåliga igen.

madlar sa...

Tårar är inte farligt, det är att inte gråta som är livshotande mot själ o psyke. Sänder en varm tanke....

Sofie sa...

Karlek och kramar. Onskar det fanns nagot vi kunde gora. Onskar livet kunde vara lattare. Jag ar stolt over dig och allt du gor, allt det tunga som du bar pa, haller ryggen rak. Fina!
Onskar att jag kunde sitta i varsolen och dricka kaffe med dig och prata.
Vi saknar er som vanligt. Tusen kramar fran oss bada.

Birgitta sa...

Älskade lilla gumman...

All min kärlek genom vårnatten. Det är inte nådigt, det här livet, och det finns ingen mening med det lidande och den död som följer oss... Ingen mening, alls.

Men en djup mening med att ni finns, Hugo och Ebba och Hannes, du, dina syskon och deras barn, och deras fäder och mödrar... En djup mening i den kärlek som fyller mig när jag tänker på er och den säregna, obändiga livsvilja som finns hos er, trots dagar av misströstan. Vi brottas med livet, bara det är en seger!

Tack för ikväll, Malin och Tobbe. Det är viktigt att dela erfarenheter, för att på så sätt slå tillbaka mot det utanförskap som sjukdomen ständigt hotar att försätter en i. Oavsett om det gäller anorexi, ahlström, cancer eller något annat. Att kunna sträcka på sig, ta nya tag och inte låta sig tryckas ner i skorna.

Hoppas ni får sova gott inatt och drömma vackra drömmar.

Pussa de (förhoppningsvis sovande) små älsklingarna godnatt från mormor

Honungspojkens mamma sa...

Nu har jag läst din fina blogg med de oändligt vackra orden om det sköra i livet. Och jag känner så igen mig. Kommer att fortsätta följa er resa.

Kram från en annan Hugo-mamma

mia sa...

Stora starka styrkeKramar till dig! Så att du orkar på måndag. Tänker på dig och Hugo och hoppas att lille killen iaf njuter av tågresan. Och att mötet blir sådant att ni kan njuta båda två när tågen vänder hemåt igen. Varma hälsningar mia

Malin sa...

Sara; Tack för kramarna.

Madlar; Nä, tårarna är en befrielse när de väl trillar. Man ser så fasligt illa bara ;)

Sofie; Jag längtar också!!!

Mamma; Tack själv, för att du finns och allt dedär!

Honungspojkens mamma; Jag försökte skriva på din blogg men det gick inte, för andra har det varit svårt med kommentarerna om man inte ändrar i inställningarna så kommentarsformuläret kommer i ett nytt fönster istället. Gör gärna det :) Till dig ville jag skriva följande: Ett leende är ett leende är ett leende. Ta dem till ditt hjärta allihop. När min systers pojke dog i cancer skrev vi i dödsannonsen Jaques Werups ord; "Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig". Så stort och så svårt det är att ta in det, här och nu, när den största kärleken gör så ont. Jag tänker på er och kommer att återvända många gånger. Varma hälsningar en liten mamma som just nu är vilse i Alströmland. Kramar!

Malin sa...

Mia; Om inte annat ska jag nog banne mig hoppa i sängen jag med! Ha! Kram!

Honungspojkens mamma sa...

Tack för ditt råd om kommentarer. Jag är så ny på allt det här, men nu har jag försökt ändra på inställningen som du skrev (tror jag...) Kan du inte prova skicka din fina kommentar igen?

kram

Carina o Rasmus sa...

Jag ska tänka på dig Malin, och på Hugo, då när ni sitter där på tåget.Många kramar från mig o Rasmus.

Honungspojkens mamma sa...

Tack...
Läser orden sakta och de känns.
Ord att hålla i handen när vilsenheten tar en i sitt grepp.

Tänker på er på er resa.

(Nu skrev jag visst också på båda ställena.)

Nastasia sa...

Hoppas det är så bra det bara kan vara för Dig och Din fina familj!!!


Kramar i massor som till bredden är fyllda med styrka till Dig min vän! ♥