Hugo har för första året haft grepp om vad jul är, han har varit med och hängt saker i granen, han förstår att julafton betyder julklappar, chokladtomtar och lite extra lyx. Det har inte varit lätt för honom att han fått dras med både gipsad fot och svinkoppor. Han mår inte bra den lille Prinsen. Hans kropp motarbetar honom och begreppet mellandagar har fått en helt ny innebörd.
Mellandagar är dagarna vi får chans att bara vara, dagarna mellan hoppen i utförsåkningen. Varje gång en del i Hugos kropp går sönder blöder ytterligare en flik av mitt hjärta. Varje gång han har ont, varje gång han är förtvivlad, varje gång han säger "hjälp mig mamma, jag ser inget" hugger en kniv i mig.
Mellandagarna är de dagar när jag bara finns i hans varma mjuka armar runt min hals, dagarna när han kommer med de allra ljuvligaste nya sätten att se på världen, dagarna när han får vara en pojke. En fyraårig pojke, ett barn. Mitt barn. På julafton var hans armar runt min hals en tröst. Hans tröst mot smärtan i foten, min tröst i livet som är.
/Malin
7 kommentarer:
Malin, mitt i smärtan vill jag säga att det är två mycket fina bilder du har med här; vemodiga, melankoliska, men fyllda av den speciella kärlek som finns er emellan. Ge Hugo en kram från mig och så hoppas jag att det nya året får börja lite mindre nedtyngt av hans smärtor och infektioner.
Kram, pappa och morfar
Vilken underbar bild på er två!
Och du skriver så fint... Som alltid!
Kram
Så glad jag blir att se honom hos dig. Och jag känner igen mig i din text:..blöder ytterligere en flik av mitt hjärta, för det är precis så det känns.
Kram till er!
Jag önskar verkligen att jag kunde ge er många fler mellandagar! Det är ni så väl värda! Kram på er!
Och tack för ett fint firande och jättegoda frikadeller, och ett nästinpå magiskt tolvslag med en filosoferande Hannes på mina axlar. Kram
Ni ser så fina ut där i soffan!
Det ser så gött ut där i soffan! Stor kram i vinterkylan!
Skicka en kommentar