När man gjort många snöänglar och är en sjuk liten prins måste man sitta och vila en stund i snön, även om det är 8,8 minusgrader...
Det är märkligt detta liv med Hugo. Jag vill att han ska leva ett bra liv utifrån sina förutsättningar, ett bra liv med hans mått mätt. Jag vill att han ska ha trygghet, ro, upplevelser och äventyr på sin nivå av möjligheter. Det är så lätt att pådyvla sina egna föreställningar om vad som är ett gott liv, för Hugo är måttstocken särskild. Han har börjat intressera sig för matlagning. Hur steker man pannkakor när man är nästan blind? Jodå, han är med och vispar och blandar, men det är inte lätt och det blir väldigt kladdigt... Men måla hallen det kan Hugo, mycket koncentrerad. Länge stod han och målade och funderade. Sen badade Hugo och jag tillsammans med heeeela badrummet!
För några dagar sedan var han med sin älskade storebror Hannes på Malmö Museum. "Wow" var det ord han använde mest frekvent under besöket. Han såg uppstoppade älgar, rävar, rådjur, till och med en giraff! På Tekniska Museet finns flygplan, ånglok och en riktig ubåt att gå in i. Han och brorsan hade en toppendag som avslutades i butiken där han köpte tre bilder på ånglok och Volvobilar. Om storebror gör en sak gör Hugo likadant, hoppar storebror hoppar Hugo, rapar storebror bräker Hugo till svar. Detta har storebror vett att utnyttja... De två gossarna har börjat gadda ihop sig mot sina handfallna föräldrar...
Men ack så fina de är och så väldigt nära de står varandra, trots milsvida skillnader i sina liv möter de världen tillsammans.
/Malin
6 kommentarer:
Kanske kan man göra kallt bak, sådant som barn brukar göra själva med lite planering.Om ingredienserna har olika markeringar på sig eller olika burkar, så kanske man kan skriva ett recept? Klistra fast snören och suddgummi på socker och havre och skriva ett recept med en bit suddigum och två bitar snöre?
Nej, jag vet inget. Och inte om det fungerar. Men jag är väldigt öppen för att hitta lösningar på problem av det här slaget.
Caroline; Tack för ditt fina tips. Såsmåningom kan han sin punktskrift som vi håller på att lära. Det är det där i vardagen. Han älskar att vara med och baka till exempel, då bakar han så mjölet dammar :)
Malin, tack för underbara bilder och vacker berättelse. Den får bli ett bra avstamp också för vår riktiga vardag som börjar imorgon. Jag håller ju med Hugo: vardagar med rutiner är det bästa som finns.
Kram till er alla!
Så mysigt med Malmö museum =)! Förstår att Hugo gillade det. Ska nog ta med mina killar dit någon dag också, var alldeles för länge sedan sist.
Kram
Jag hörde om killarnas museibesök. Verkar som de hade en riktigt kalasdag, alla tre.
Kram!
Vilka goa snöänglar! Kämpa på, det kommer ju komma fler härliga vintrar då man kan göra snöänglar!
Skicka en kommentar