Nu smattrar regnet mot fönstret, kvällen är svart och oro söker mitt hjärta. Imorgon åker vi till sjukhuset för att läggas in, Hugo ska på fredag få nya rör i öronen och prover ska tas. Det är jätteskönt att rören ska komma på plats igen, så han slipper dessa öroninflammationer, tills nästa gång ett rör trillar ur. Blodproverna är rutinprover som tas en gång var sjätte månad. Prover som checkar alla de rubbningar i olika system, som kan förväntas. Hugo har idag underproduktion av sköldkörtelhormon och förhöjda blodfetter. Inget dramatiskt är att vänta nu. Men jag avskyr dagen man står med ett brev i sin hand, dagen provsvaren kommer och vi får bekräftat att det är ännu lite sämre.
De dagarna är mina värsta dagar.
Nu håller jag tummar och tår för att inte minsta antydan till diabetes ska hittas. Och att han inte ska krampa i luftrören vid sövning. Och att han inte ska behöva må för dåligt när han vaknar. Och att min älsklingsprins ska orka krama sin mamma.
Imorgon ska prinsen få leka, skratta och hälsa på hajarna i akvariet (han insiterar på att det är hajar och inte fiskar). Vi ska till lekterapins allra underbaraste Anna och få vara, bara. Nåja, och så lite läkarundersökningar och så, men det tar vi i förbifarten.
/Malin
4 kommentarer:
Den där ständigt gnagande, tärande oron som finns i mammahjärtan får man lära sig att leva med. Det går inte att prata eller rationalisera bort, den finns där gjuten i gråsten. Lycka till o ha en bra dag!
jag lovar att hålla mina tummar med imorrn. Kram
Vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig, ta bort lite från dina axlar...
Jag lovar precis som Tobbe att hålla tummarna för UNDERBARA Hugobus.Massor med kramar till er allihop/Petra
Skicka en kommentar