måndag 20 februari 2012

Konsten att förgylla en måndag - om det stora i det lilla



Med vår i luften har jag idag haft förmånen att ha en sjuk assistent åt sonen. Hon stannade i säng och jag fick lyxen att vara helt ensam med den finaste Hugo i världen. Ja, visst fanns det annat viktigt jag skulle gjort idag, skola och möte. Men med dagen här och nu är jag lyckligt lottad.

Jag brukar passa på att göra något extra de dagar Hugo och jag har ensamma, med Ebba och Hannes på bio tillsammans med en kusin hade jag och Hugo en dag att gemensamt bevara. Så; Vi bestämde lunch, skrev handlingslista och åkte till ICA, det är extra i Hugos värld. Hugo köpte nallekorv och fick en sedvanlig smakskiva. "Kroppen blir stark av nallekorv", deklarerade han med munnen full. Han är tröttare än vanligt och har ont i magen men vi handlade vad vi skulle med ett löfte om en tidning som hägrade. Så fanns det då ingen tidning och vi bestämde oss för att promenera till Lilla Leksaksbutiken, "mamma, vilken bra idé att gå och lämna bilen här" tyckte Hugo och stegade iväg i vårsolen. Framme vid leksaksaffären kom dagens besvikelse i stora mått. Det var stängt! O denna mamma tänkte först hurtigt vilket bra tillfälle med massor av tid och vårsol i själen att öva på att ta besvikelser...Eller inte. Hugo var otröstlig, satte sig på stentrappan och grät största krokodiltårarna. Gossen grät och mamman försökte trösta. Tills ägaren kom förbi, öppnade dörren och sa; "Ville han handla något? Kom in, så startar jag kassan".

Hugo viskade tack genom tårarna och fick välja ett tåg till sin tågbana. Denna vänlighet gjorde vår dag, och i mina ögon växte tron på människor ännu mer. Tack! Det är en ynnest att bo vid en liten by, med människor som låter Hugo vara Hugo, han slipper vara utstirrad och vi andra, hans familj, får känna oss ganska vanliga. Även de dagar vi råkar ha med en cirkusföreställning i affären. Den Lilla Leksaksbutiken lär vi handla hos fler gånger, är man ofta på sjukhus behöver man ofta nya bilar. En fullt rimlig ekvation i min värld, som kommer att rymma många sjukhusbesök den närmsta tiden. Men det väljer jag att inte tänka på idag.

/Malin

6 kommentarer:

Tobbe sa...

Puss på er båda <3

Petra sa...

Underbart!

mammagumman sa...

Vilket äventyr! Skönt det fick ett lyckligt slut. Kram Anna

Myran sa...

Vilken underbar dag trots allt och visst är det härligt med människor som bara löser allt utan att tveka och ifrågasätta.
Kram till er båda!

Anonym sa...

"Kroppen blir stark av nallekorv" Vilket härligt barn!

Anna K

Inre exil sa...

Tack Malin, det var en fantastiskt fin berättelse. Kram från pappa och morfar Thomas