Igår var det nytt ultraljud av njurar och blodprovstagning a la gigantus för prinsen. På njuren syns nu ingenting avvikande och jag vet mitt i en sorts lättnad inte vad jag ska tro eller tänka. Så igår lät jag bli och tog min son i handen och åkte till stans leksaksaffär istället. Efter morgonens pärs var det dags för plåster på såren; en dubbeldäckare från Blixten McQueen. När jag går där på vana gågator slår det mig att denna stad inte är Hugos och att det är dags att det blir det. Hans hemmastad består av mer än sjukhus och smärta. Jag visar storebrors favoritaffär Claes Olsson och stenmurar att balansera på, vi provar rulltrappor och kollar efter filmer. Och mitt i detta vanligaste vanliga drabbar mig storheten. Min son, hand i hand med mig. Det var längesedan jag kände mig så lycklig över en vanlig stadsvandring, ett äventyr en torsdag i januari. På tisdag kommer provsvar och oron behöver jag inte plocka fram, den kommer alltid av sig själv med den kärlek man har till sitt barn. Jag slår vad om att det blir sommar även i år!
/Malin
3 kommentarer:
Puss från sjuk mormor/mamma
Det blir det alldeles säkert. Han känns nästan som ett mirakel hela den pojken. Kram Anna
Förstår din känsla för Hugo och hans sjukhusvärld. Men vilken tur att han har en mamma som kan visa honom allt det fina utanför de väggarna. Det måste varit en underbar dag och visst blir det en sommar även i år.
Lycka till och jag håller tummarna för bra resultat!
Kram
Skicka en kommentar