Det är ju så, plötsligt händer det du aldrig i din vildaste fantasi trodde skulle hända. Listan blir längre ju längre in på livets stig du kommer. Jag trodde aldrig att jag skulle möta Alströms, vars existens jag inte kände för sex år sedan. Jag trodde aldrig att jag med exakthet skulle behöva upplysa min mellanpojk om att man inte kan lägga en mobiltelefon i snön för att se om den håller. Jag trodde aldrig att jag skulle ta telefonen och höra en kvinnas röst i andra ändan som vänligt säger; "
Hej, jag ringer från Hemmets Journal och jag undrar om jag skulle kunna få göra en intervju med dig och Hugo." Så händer det plötsligt. Du kan reagera, gråta, skratta, le. Ta emot. Ta emot.
Den sextonde maj utkommer det nummer där Hugo medverkar med en liten fin glimt ur våra liv. Med text och bild kommer vi att presenteras. Jag är stolt över min Hugo som glatt deklarerade att; "Jag ska träffa Logan, han har Alströms precis som jag!"
/Malin
1 kommentar:
Hittade din blogg nyligen. Du skriver så vackert om Hugo! Lycka och sorg sida vid sida. Som mamma till friska barn tänker jag ofta att vi ska vara SÅ tacksamma för alla prövningar vi går igenom med dem, tacksamma att de KAN göra märkliga, farliga, tråkiga saker som de hittar på!
Stor kram till dig Hugos fina mamma! Eva
Skicka en kommentar