Nu är baktid och framtid i en enda röra. Igen. Hugo har en något på sin vänstra njure som kan ha orsakat hans smärtor i magen de senaste månaderna. Nu ska det undersökas och prov tagas. Livets oro blir till det syrligaste koncentratet i apelsinjuicen och det isande i snöblandat regn mot nakna kinder på väg hem en natt i januari. Vi ska klara av att stå rakryggade, denna gången också. Men snälla liv, håll om oss.
/Malin
6 kommentarer:
Älskade vännen, det gör så ont att höra att han/ ni om ngn ska drabbas i dubbel bemärkelse. Hoppas oxå att livet tar det varsamt & håller om er extra mycket !!! Mina tankar finns hos / dig / hos er !!! Kram <3
Den älskade lilla pojken, att han inte bara kan få vara i fred, vara glad, som han så ofta var innan han fick ont, levnadsglad.
Jag saknade honom i kusinskaran som plundrade granen idag, honom och syskonen. Vill inte att han ska försvinna in i sjukdom också, han som har nog med sina handikapp. Vill att han ska få glädjas åt en ny vår med lamm och utelek och syskonbus. Vill att ni ska få lite lugn och bara få vara...
Vill inte detta, att man måste kämpa så för att orka stå med ryggen rak, tryckta mot jorden av ett oblitt öde.
Allt, allt gott vill jag dig och de dina, Malin.
Kram,
mamma
Hejsan
Skall hålla om er och hålla mina tummar. För er son skall jag hoppas och önska att allt går bra.......han och ni verkar så starka....
Stora, varma kramar till dig Malin!
Det går ALDRIG att helt vänja sig vid att ens barn utsätts för smärta även om det är nödvändigt ur medicinsk synvinkel. Det är i de stunderna som man önskar av hela sitt mammahjärta att man kunde byta med dem.
Vill verkligen hålla om er och stötta så att ni kan stå rakryggade.
Sänder många varma tankar till er.
Anna K
Skicka en kommentar