onsdag 31 december 2014

En sorts avslut

Året är slut om några timmar. Året som med sitt rika innehåll hade kunnat fylla en livstid, i upplevelser räknat. Sorgen över att Hugo fått både diabetes och skrumplever detta år, det oerhörda i att min bror legat i graven sedan oktober. Men även kärleken till de nya människor jag lärt känna, värmen och närvaron av medmänniskor i den bedövande saknaden efter Tobbe. Idag är ett välkommet farväl till detta år. Idag firar vi att ett nytt år kommer, med hopp om lugn och mera skratt och glädje. Långsamt låter jag tiden bygga rum i mig att orka bära detta år. I kärlek går det, i kärlek går allt.

Tobbe dog den tionde oktober vår tionde månad 2014
 Skyggt såg du ofta omkring dig, du som fruktade ingen,
bottenlös blick ville borra sig genom och bakom tingen.
Frågande log du åt det som fromma och hädare trodde,
hemlös log du åt hem där mätta belåtna bodde.
Bar vid ditt hjärta i nätterna de hemlösa själarnas fasor,
log mot det välklädda lugnet, själv klädd i trasor.
Allt som växt brett blev smått för ögon avgrundsdjupa,
sökande irrade du där starka i vansinne stupa.
Skränande skrik av narrar hördes dig livet i drömmen,
där mot döden du gungade, strå bland andra i strömmen.
Drevs bortom världarnas gräns, till hav som ingen känner,
ser med ögon som fråga ännu på oss dina vänner.
Dan Andersson

Älskade bror. Dagarna av omöjlighet pendlar i mängd och tyngd.Saknar allt du var och allt du borde få blivit. Kärleken finns här ständigt. Lev och låt leva.

/Malin

1 kommentar:

Thomas Nydahl sa...

Älskade Malin, nu har både Astrid och jag läst. Den här texten, liksom den förra, är så gripande för att den fångar så viktiga sidor av Tobbe och hans liv. Jag känner ett bottenlöst skri inom mig när jag tänker på honom. Varje dag sedan 10 oktober är en dag i sorg, saknad och tomhet. Tack för att hjälper oss att minnas och tack för att du vårdar din bror så vackert inom dig. Han var en stor människa, större än kanske de flesta av oss förstod.
Jag hade glädjen att många gånger få se honom leka och skratta tillsammans med Hugo, både hemma hos er och här. Det var magiska stunder just för att de två hade något särskilt gemensamt. Älskar er alla! Pappa