Äntligen Cirkus Cirkör

Kvällen igår var magisk. Fylld av glädje, hopp och smärta lämnade jag Hipp i Malmö och möttes av den ljumma sommarkvällen. Jag skulle kunna tala om våra misslyckanden, jag skulle kunna säga att det mest helgjutna hjärtat är det brustna. Men idag får trailern från Cirkus Cirkör ge en glimt av storheterna i att vara människa. Det finns inga misslyckanden, bara lärdomar. Jag känner mig stärkt i att våga bara vara människa, ofullkomlig och därmed fullkomlig.

/Malin

Öppna ögon på fler

När din värdighet
reducerats till hur många sekunder

det tar att lyfta skeden

till munnen,

hur många stora a och
lilla a
som kräver minuter
av hjälp

hur ofta du fryser, eller är

varm

hur många steg du kan ta,
hur mycket tid dina basbehov vill kväva din omgivning.

Reducerats. Som om ditt Liv inte var värt. Som om du inte är värd, utan syn och hörsel, utan kunskaper och framtid, allt

är du värd.

Värdigheten jag ser kan inte mätas,
nu växer ilskan till kamp.

För värdigheten i att slippa räkna om i minuter hur en blind pojke äter, slippa kalkylera med din hjälplöshet, slippa fokusera dina oförmågor.

Människobarn, älskade unge. Öppna ögon på fler. Visa vad du ser.

/Mamma

Hugobus fyller sju

Prinsarnas prins fyller sju år idag. Busigare och klokare än någonsin. Han har idag fått tåg, tåg och tåg. Chokladglass och chokladkex. För Hugo finns knappast något bättre. Lycka.Som jag älskar dessa gryn jag fått.

/Malin

Om den böljande rapsen

Händelserika veckor har passerat fort. Hugo har blivit opererad i hals och öron, tarmbiopsi och gastroskopi har gjorts, tänder lagats och dragits ut. Fyra timmar i narkos tog på lille gossens krafter. Och mammans. Inte förrän efteråt vet man hur mycket man spände sig före. Med misstänkt hjärtinfarkt blev min cementvägg plötsligt uppenbart hård rakt framför näsan. Tack och lov var det falskt alarm men jag ska ta mig i kragen och sålla bland måstena. I längtan efter långsamma dagar är takten lite förvirrat avslagen. Steppandet får mattas av i väntan på sommar.

Hugo har fått sina datorhjälpmedel och det är en fröjd att sitta med honom, enda bekymret är att han överlistat ett av de taktila programmen efter två försök. Men han får känna på hur smart han är, och det är inte fy skam. Han undervisade igår sin storebror i hur Hermesplattan fungerar och hur två delar av datorprogrammet ska hanteras.

Idag har Hugo varit ute en liten sväng med barfotafötter på gräset och sommaren, den är efterlängtad. En dag snart ska jag ta hans hand och föra den över den doftande rapsens gula blomster. Han är en sällsam gåva den gossen. Jag är så oändligt tacksam över att han föddes den där försommardagen i Maj. På lördag är det precis sju år sedan jag höll honom mot mitt bröst för första gången.

/Malin